Löparknä????

Vad hände egentligen????
Jag sprang ju en mil för första gången (iår) igår, det kändes bra men jag var väldigt stum i benen när jag kom hem och hade lite känningar i vänster knä. Inte farligt alls. Sen satt jag stilla en stund på dagen och knät blev värre, värre och värre.

När jag skulle hämta mitt SH’BAM®kit frampå kvällskvisten haltade jag rejält och kunde knappt ta mig ner och upp för trapporna. Inte okej!
Jag blev rädd. Ont i knäna är inget att leka med och jag har aldrig varit med om detta förut, inte såhär! Inte utan ett trauma och definitivt inte denhär intensiva smärtan.

Det är ju lite småsvårt att få tag på en sjukgymnast bara sådär på fredagkvällen så jag ringde till min kusin som är utbildad men bor i Boden. Hon guidade mig genom en självutförd undersökning och efter lite diskussion ställde hon diagnosen löparknä med akut inflammation. Det går ju självklart inte att säga med 100% säkerhet utan att undersöka manuellt men det känns som det absolut troligaste med tanke på smärtorna på utsidan av knät och problemen att gå i trappor. Det kom dessutom efter en (för mig) lång löptur i hyfsat nya skor och med nya sulor. Det kunde jag inte drömma om när jag gav mig ut igår och inte heller under själva löpturen. Kanske hade ont när jag sprang men jag kände inte efter (hade ju ett håll att koncentrera mig på) och dessutom har jag ganska hög smärttröskel.

Fick råden att ta några antiinflammatoriska för att hämma själva inflammationen, stretcha och inte springa på ett par dagar. Sedan även styrketräna såsmåningom. Med löparknä (liksom med andra skador) är det viktigt att hitta orsaken och åtgärda. Jag kan tänka mig att det i mitt fall handlar främst om skor och sulor men även korta muskler och en stram sena.

Idag känns det bättre. Absolut inte bra men definitivt bättre. Så dagens jobb kommer att gå bra, men på träningsfronten händer absolut ingetimg denna soliga lördag.

Nu håller vi tummarna att detta går över snabbt! Jag känner mig hyfsat positiv ändå. Himlarns tur att löpning inte är min största passion…även om det känns galet tråkigt att inte kunna springa ordentligt på ett tag.

Inga skador är ju roliga men alla blir bättre med positivitet!!