Olyckan - Årsdag!

Idag är det precis ett år sedan jag blev påkörd, av en full man på en cykel. Onödigt.

Det var på kvällen den andra juli. Jag hade jobbat på Fjäderholmarna hela dagen och var påväg hem, det var varmt och skönt ute. Precis som idag. Han körde rakt på mig, utan att jag hann reagera och jag flög i backen. Där och då förändrades många saker i mitt liv. Jag påverkas än idag av skadorna jag fick, både psykiska och fysiska.

Jag har skrivit en berättelse om den kvällen, om du vill kan du läsa om olyckan.

I maj blev cyklisten dömd för ”Vållande till kroppsskada”. Här kan du läsa om hur nervös jag var innan rättegången. Jag har även skrivit om själva rättegången och domen.

Jag lider fortfarande av mina skador i viss utsträckning. Jag kan inte greppa ordenligt med min högra tumme och det smärtar när jag försöker böja den. Min axel kommer troligtvis aldrig att bli som den var innan, förutom smärta så kommer nyckelbenet troligtvis alltid att sticka upp lite mer på höger sida. Jag kan inte sova på den axeln, inte bära på den och inte träna så som jag skulle önska. Jag kan dock instruera alla mina klasser och jag är tacksam för att jag inte blev värre skadad än jag faktiskt blev. Dessutom gjorde olyckan att mitt intresse för löpning väcktes, så det var ju postivt. Kunde liksom inte träna på något annat sätt under sex veckor förra sommaren och det ligger inte i min natur att sitta stilla så länge!

Ikväll kommer jag inte att gå över Huvudstabron på vägen hem från jobbet, mest eftersom att jag flyttat, men ärligt talat så hade jag nog valt en annan väg hem just idag iallafall. Vidskepligt? Ja, kanske.

Ett år går fort. Det har hunnit hända massor i mitt liv. Både bra och mindre bra saker. Men jag mår bra. Jag njuter av livet. Olyckan kommer dock alltid att påverka mig. Den är en del av mitt liv nu. Det finns många som varit med om bra mycket värre saker i livet. Jag vet. Men för mig är dethär en viktig händelse och något jag vill dela med mig av, såhär på årsdagen…

About these ads