Vickar på tårna…

Har en galet spännande dag idag. Tänkte att ni skulle få den i bilder. Sjukt intressant. Jaaa, jag börjar redan bli uttråkad. Sa jag att jag ska vara sjukskriven i MINST sex veckor?! Jösses….

Är fortfarande hyfsat darrig av smärta så fort jag ställer mig upp eller försöker röra överkroppen minsta lilla, så jag tillbringar dagen i sängen. Det där med duscha, tvätta håret, lukta gott och så vidare är ingenting jag jobbar med för tillfället. Har väl duschat tillräckligt de senaste dagarna?!

Det är tur att man får använda mobilen på sjukhus nu för tiden förresten. Bra grej.

Efter min ljuvliga frukost imorse avhandlades diverse läkarsamtal och sjukgymnastträffar. Sedan fick jag en delikat lunch men kött, potatis och gräddsås. Sköterskan fick dessutom finfördela den så att jag kunde äta med vänster hand. Ser kanske inte så smaskigt ut, men ärligt talat, förvånansvärt gott!

Efter lunchen sov jag ett par timmar. Vaknade till och tänkte att det helt klart började bli dags för någon typ av smärtlindring, men somnade om igen. Nästa gång jag vaknade så stod det på bordet. Magi!

Igår använde jag den röda knappen som någon typ av akut-morfin-in-direkt-i-armen-larmknapp och annan-medicin-mot-illamående-knapp…

Idag använde jag den till detta…

Kaffe och glass!! Mumma!

Känns sjukt divigt att ringa på sköterskorna för att be om glass, som om de är någon typ av betjänter. Men jag bad snällt och är man sjuk så är man tänker jag. Lite lyx får landstinget bjuda på!

Så. Här ligger jag och vickar på tårna och tycker mer eller mindre synd om mig själv.

Vad har ni för er?? Händer det något spännande i verkliga livet?

Allt har gått bra

Jag överlevde.

Och allt har dessutom gått bra enligt läkaren som jag träffade nu på förmiddagen. Jag vet att många undrar hur det gick igår och hur jag mår idag, så här kommer en liten statusuppdatering för den som är intresserad.

Operationen genomfördes som planerat igår förmiddag, och det var lite spännande ändå. Även om jag var livrädd. Det var skönt att ha ett bekant ansikte med både innan, under och efter. En bekant till mig, söta E som läser till sjuksköterska, och var nämligen här på praktik. Väl på operation så träffade jag världens gulligaste narkossköterska som skojjade och lugnade mig på ett bra sätt. Tror bestämt det talades om både tequila och mojitos. Sedan kom narkosläkaren och satte någon typ av nervbedövning med hjälp av ultraljud (coolt att se!) och jag fick lugnande. Nästa minne jag har är att jag låg på uppvaket och hostade väldigt mycket. Mådde ändå helt okej och kunde ringa min mamma på förmiddagen. Det läskigaste igår var att ha en ”död” arm. Ungefär som tandläkarbedövning. Den bara låg där. Det kändes inte som en del av min kropp alls. I takt med att bedövningen släppte igårkväll så fick jag värre och värre smärtor och således mer och mer morfin vilket resulterade i kraftigt illamående och kvällen var jobbig.

Alldeles nyopererad…

Idag är smärtan värre men illamåendet bättre och det faktum att läkaren säger att allt har gått bra känns lugnande.

Själva operationen innebar att han tog bort det lilla gangliet, lossade en del av trapezius och deltoideus och sågade bort yttersta delen av nyckelbenet. Han bedömde dock att ligamenten var tillräckligt stabila och att han således inte behövde flytta dem, vilket var ett väldigt positivt besked. Detta gör nämligen att prognosen att jag kan vara tillbaka i september ser hyfsat bra ut.

Jag vet inte riktigt när jag får åka hem ännu. Ska prata lite med en sjukgymnast först och förhoppningsvis sluta vara så snurrig.

Första ordentliga måltiden sedan tisdag kväll. Har bara fått i mig lite blåbärssoppa och digestivekex tidigare.

Än en gång. Tack för alla kommentarer, sms och positiva tankar. Jag känner mig verkligen inte ensam vilket var en av mina farhågor. Nu är det gjort iallafall och om ett par dagar kan jag börja blicka framåt. Just nu är det bara hantera smärtan och alla spända muskler som står på agendan. Jag bloggar dock gärna. Dels för att det är trevligt att ha er med på resan och dels för att jag vill. Det är inte så att jag har så mycket annat för mig. Bloggen kommer, som ni förstår, inte att innehålla lika mycket träning som vanligt de närmsta dagarna men läkaren har ordinerat ”fri mobilisering av armen utefter vad smärtan tillåter” och benen är det ju inget fel på. Jag ska nog snart vara igång igen. För min egen skull, för läkningen och för min mentala hälsa. Även om både armhävningar och chins får vänta ett antal månader.

Ha en fin dag nu!!

Operationsdags…

Jag har varit vaken ett par timmar nu. Lite småsvårt att sova måste jag säga och det här väntandet är ju helt värdelöst. Har duschat igen, fått på mig en operationsskjorta och håret är flätat och klart. Lite smått skakis skulle man kunna säga.

Tänk att en så liten knöl kan ställa till så mycket problem…

Att gå från att ha en fungerande axel med måttlig smärta till någon typ av skadat tillstånd med troligtvis mer smärta och stora problem att använda höger arm (japp, högerhänt) känns lite knasigt. Som att göra våld på sig själv. Även om jag vet att det är bäst i längden. Riktigt redo blir man nog aldrig för en sånhär grej.

Nu börjar det närma sig. På allvar.

Tack för era tummar och positiva tankar. De är guld värda!

Nu kör vi.

(Om de nu bara kan komma och hämta mig snart…inga förseningar, tack.)

Inskrivning.

Jaha. Då sitter jag här i min egen lilla svit på ortopedavdelningen på Karolinska. Känns lite för nära nu. Lite för verkligt. Allt på grund av att en full kille på cykel körde på mig för snart två år sedan. Onödigt.

Jag blev inskriven idag och operationen är planerad till imorgon bitti vid åtta. Det känns som om tiden gått galet fort sedan jag gjorde en magnetröntgen och fick ortopedens dom i slutet av januari. Det är bara att hoppas att kommande månader går fort de också. Sjukskrivning och rehab. Men sommar, sol, glass och semester också. Faktiskt.

Nästan lite som att gå på konsert dethär med sjukhus…

Fick till och med kroppsmålning…

Känns hyfsat viktigt att de sticker kniven i rätt axel. Och det blir en kniv. Ingen titthålsoperation. Så tur hade jag visst inte.

Nu har jag iallafall duschat med en äcklig tvål för andra gången och håret är som svinto och huden alldeles torr. Imorgon bitti blir det en dusch till. Tjolahopp. Tänkte det kunde vara intressant för er att veta…

Är lite sugen på att ångra mig och rymma lite just nu faktiskt. Men egentligen så vill jag leva ett liv utan smärta och då är väl ett par månader ett billigt pris. Egentligen.

Vi får väl se när jag kan uppdatera här nästa gång. Nu ska jag iallafall dricka min gainomax (våga vägra vara hungrig , så länge som möjligt iallafall ) innan det är dags att fasta och försöka sova en smula. Även om det känns omöjligt just nu. Fick lite smått panik förut och gjorde tre set armhävningar à 20 stycken här innan jag insåg att jag var knäpp och slutade. Tillfällig sinnesförvirring och allmän dårskap. Nu är det djupa andetag som gäller istället.

Så. Vi hörs då. Positivt tänkande och ett par hårt hållna tummar imorgon skadar inte.

Puss på er och tack för all kärlek och omtanke!!

Kompetent

Jag fick besked igår att jag numera ingår i SATS Kompetensteam för Gruppträning, mot företag.

Känns fantastiskt roligt och som ett steg i rätt riktning på alla sätt och vis. Lite av en bekräftelse på att jag inte är helt ute och cyklar på gruppträningsfronten iallafall.

I praktiken innebär det att jag representerar Sats och gruppträningen ut mot företag och kommer att instruera klasser vid olika typer av förfrågningar. Vi får väl se till hösten vad det innebär lite mer specifikt helt enkelt. Hur som helst känns det superkul och det är härligt med lite positiva besked såhär mitt i all oro inför morgondagen och kommande sommar.

Så nu ler jag åt detta för en liten stund tänkte jag.

Rörd till tårar.

Jag är så otroligt tacksam.

Jag har verkligen många stjärnor i mitt liv som lyser upp min tillvaro och förgyller mina dagar. Att det finns så mycket kärlek och omtanke runt mig är fantastiskt och jag är ödmjukt tacksam för alla kommentarer, kramar och uppmuntrande ord nu inför operationen. Det betyder otroligt mycket för mig att ni tar er tid och bryr er om. Tack!

Hade min sista PT kunde på många veckor imorse och det var lika härligt som alltid. Omtänksamma, gulliga A. Lycka till med allt!

Hann med ett par utvärderingar innan min SeniorShape. Mysigaste gänget som verkligen gav det lilla extra idag. Efter klassen fick jag både kramar, en liten lycka-till present och världens sötaste kort. En tår i ögonvrån. Rörd.

Då jag alltid ber dem om en liten balettpiruette i slutet hade de valt ett kort med små ballerinor. Sötaste. Så mycket kärlek i det där gänget och jag är tacksam för möjligheten att lära känna dem alla.

Sedan var det dags för min sista klass på hela sommaren. BODYCOMBAT®. Det var riktigt skönt att bara ge järnet och låta kroppen jobba ordentligt. Det dämpade den lilla klumpen av oro i magen för en stund.

Efter klassen väntade en ovanlig,men superhärlig, bukett med ett tack för denna terminen från en ‘anonym’ stammis. Kan bara gissa av vem och tacka av hela mitt hjärta för omtanken. Tack!!

Tack alla underbara för att ni bryr er och att ni finns i mitt liv. Ni är unika och guld värda, varenda en av er.

Tyst SH’BAM®?!

Klassen igår blev annorlunda. Men en av de bästa på länge!

Ett gäng fina brudar och två (T V Å!! ) grymma grabbar dansade med mig på Stadshagen. De första fyra låtarna körde jag från SH’BAM®7 och redan på låt tre slutade mitt headset att fungera. Det extra var trasigt så det var inget annat att göra än att anpassa sig till situationen och köra utan. Jag valde att fokusera på visuell cueing, känsla och de tre olika faserna Walk, Strut och Dance. De olika faserna är ett sätt att skapa dynamik och bygga upp klassen med olika nivåer av dansteknik och känsla i rörelserna (enkelt förklarat ). Man bygger alltid upp coachingen efter dessa faser då vi inte instruerar någon teknik what so ever i SH’BAM®, men igår gjorde jag det lite bättre. Tror jag. Det kändes så. Jag coachade självklart en smula verbalt också men det var inte mycket då det ändå knappt hördes vad jag sa. Däremot så sjöng vi (japp, hela gänget!) på typ fem av tolv låtar.

Klassen gick alldeles strålande. Det var längesedan varenda deltagare dansade som om världen skulle gå under, utan hämningar och som om de var sexigast i rummet. Kontakten med deltagarna var snäppet bättre än någonsin. Underbara, fantastiska, glädjespridande, närvarande individer. Jag hade gåshud på finallåten som igår blev Don’t stop believing. På nedvarvningen kunde jag inte sluta le, All you need is love, på allvar. Awesome!!!

Efter klassen var det många kramar och en liten tår i ögat. Kommer att längta tillbaka som en tok. Jag fick dessutom tackochlyckatillblommor av en alldeles fantastiskt fin tjej som brukar dansa med mig massor.

Tack underbara, din omtanke värmer otroligt mycket!

Varm i hjärtat och en smula lycklig.

PTar

Idag PTar jag hela dagen lång.

Har planerat in så många kunder som möjligt då det är min näst sista dag innan operationen och flera veckor borta från jobbet. Det delas ut program, diskuteras sommarträning, planeras inför hösten och inspireras och motiveras efter bästa förmåga.

Jag har en liten orolig klump i magen ska erkännas. Den har kommit väldigt nära nu. Operationsdagen. Operationen är kanske inte särskilt stor eller komplicerad egentligen men för mig är det väldigt obehagligt och läskigt. Inget jag ser fram emot alls.

Ikväll ser jag dock fram emot sista SH’BAM®en på länge och jag tänker njuta av varenda minut. Kom och lek med mig på Stadshagen om ni har tid och möjlighet, det finns gott om plats att dansa där ikväll!

Hoppas ni har en fin start på veckan!

Morsmysdag

Jag har tyvärr inte spenderat dagen men min fantastiska mamma men jag har tänkt på henne en smula extra idag.

Förutom att bara vara ledig och ordnat en massa saker inför min kommande sjukskrivning så har jag suttit på en filt i solen och bara njutit av livet. Det verkliga. Istället för min mamma har jag träffat en annan fin mamma idag!

Fina Natalie…

Världens sötaste Justus…

Underbara söndag!

Snygg-Eriksson

Nya Fitness Magazine landade i min brevlåda i veckan.
Sommar!

Alltid härligt med lite inspiration och trevlig läsning. Speciellt när man får läsa om talangfulla, inspirerande, underbara individer så som min favorit. Ljuvliga fröken Eriksson…

Ha en fin söndag!