Sitter på golvet och stirrar rakt fram. Är helt, totalt, slut. Förlamande trötthet. Robin kallade den alldeles nyss för ”traumatisk trötthet”. Varför inte. Hela kroppen känns lite som en sån där geléorm ni vet, alldeles omöjlig att styra.
Efter en dag framför datorn med utvärderingar var jag tokladdad för kvällens pass. Att kärleken slutade tidigt och kunde hänga på min dubbel var världens största plus. 
Vi körde en favorit i repris från förra veckan med herr och fru Carlén på St Eriksbron.
Startade med BODYPUMP® för Jonas. Kändes rätt bra faktiskt, även om jag var väldigt svag i bröst och biceps. Benen kändes iallafall väldigt pigga och det var ett bra pass!
Efter ett blixtsnabbt stålmannenombyte dansade vi sedan loss med snygga energiknippet Charlotte. Ungefär hur roligt somhelst! Träningsglädje på hög nivå!
Tack underbara herr och fru Carlén för en magisk träningskväll som gav en galet trött kropp men tonvis med positiv energi!
Nu är det paus som gäller. Puh!
