”Har du duschat?!”

Hur mycket svett kan en endaste liten kropp producera under en endaste zumbaklass?! Fascinerande.

När man faktiskt kan titta på armen eller benet och se hur det bildas svettdroppar rakt ut, i flera minuter efter att man stannat och klivit ut ur salen.

När det känns som om man klivit rakt ner i en stor vattenpöl med skorna.

När det droppar från håret och rinner från örsnibbarna.

När ansiktet är rödmosigt och mascaran sitter någonstans på bröstet.

När man måste vrida ur varenda plagg innan man stoppar dem i väskan för att överhuvudtaget orka lyfta den. Då har man svettats. På riktigt.

Att svettas är inget som alla uppskattar. Jag tycker det är halvkul när jag har en fin klänning eller en tight skjorta, men älskar det klädd i träningskläder. Och hur mycket man svettas är inget kvitto på att man tränat bättre eller sämre utan beror på många omgivande faktorer. Men faktum kvarstår. Jag tycker det känns härligt att svettas ordentligt. När man dessutom gör det under en zumbaklass med 36 fantastiska deltagare och så mycket dansglädje att mitt instruktörshjärta troligtvis vuxit en storlek så finns det knappt en bättre känsla!

Dansa dansa

Två dansklasser, ett par kunder och bjudlunch med en kär vän har fyllt denna torsdag (som jag var totalt övertygad om att den var en onsdag hela morgonen ).

Funderade lite på det här med temperatur i träningslokaler idag. Det finns säkert någon ultimat temperatur som man bör gå efter när man ställer in luftkonditioneringen men ofta så upplever jag att det är lite High chaparall med det där.

Första dansen för idag var en SH’BAM® på IBM. Den kör vi i deras stora gympahall som på vintern skulle kunna liknas vid en frysbox. Galet kallt när man kliver in. Så pass kallt att jag tyckte att jag skulle ha långärmat (det ångrade jag givetvis ganska snabbt, på typ låt två).

Andra klassen var Zumba i Sumpan. De senaste veckorna har det varit fruktansvärt varmt i salen, inget syre och illamåendet har varit ett faktum efter klassen. Idag var det något bättre. Deltagarna såg gladare och piggare ut, klassen gick bättre, jag mådde bättre både under och efter och det var helt enkelt mer njutbart med lagom temperatur.

Så. Man kan vänja sig vid olika temperaturer när man tränar (tänk bikramyoga!) och man kan självklart klä sig beroende på temperatur (uppenbarligen med tanke på att människor idrottar utomhus året om) men ärligt talat. En lagom sval lokal med god cirkulation och tillräckligt med syre för alla som befinner sig i den är nog ändå det bästa!

Vicka på rumpan…

Vickade på en klass på St Eriksbron ikväll som brukar vara en Afro. Jag körde dock Zumba då jag inte kört Afro på flera år och inte hann sätta ihop ett pass igårkväll. Ibland är det härligt att kunna ställa upp för sina kollegor och hjälpa till!

Det var ett litet men glatt gäng som vickade på rumpan med mig och dansade in fredagen. Mysigt jobb jag har ändå!

Ha en fin fredagskväll!

Lite bättre

Vissa klasser känns bättre än andra. Idag kändes Zumban toppen!

På väg till klassen med en strålande höstsol i ögonen. Ljuvligt!

Har inte varit helt nöjd de senaste två veckorna, med min prestation eller med låtarnas ordning. Idag kändes det bättre och mina underbara sumpanzumbisar var grymma! Det är alltid lite speciellt att köra Zumba där ute. Dels för att det var där jag körde mina allra första klasser, någonsin, och dels för att jag bara har en enda Zumba i veckan nu. Så jag njuter av varje minut!

Zumba med Beto

FYI. Den 3e november händer något kul i Stockholm för den som gillar Zumba.

The man himself, pappa-zumba, han som startade hela alltet, Albert ”Beto” Peréz kommer till Stockholmsmässan för att dansa loss!

Hade självklart varit jättekul att vara med, men just den helgen kommer jag att befinna mig uppe i Boden och mysa med min familj.

Om du är sugen på att gå så finns mer information här.

Dansdag

Jag har faktiskt inte haft särskilt mycket träningsvärk de senaste dagarna. Inte om man jämför med förra veckans konstanta smärta. Nu börjar jag dock känna mig en smula sliten, trött i benen och stel i framförallt axlar och rygg efter veckans nio klasser.

Idag har varit en dag med fokus på dans. Jag har instruerat en härlig SH’BAM® med gänget på IBM, med utmaningar som instruktioner på engelska halva klassen och visuella instruktioner andra halvan då headsetet inte ville vara med längre. Sedan blev jag bjuden på lunch med tillhörande tjejsnack innan jag övade igenom Zumban på eftermiddagen och sedan dansade loss med gänget i Sumpan nu på kvällen. Fick dessutom finbesök av en saknad vän och min modiga kille skakade också loss med mig!

Nu blir det SH’BAM®09 (sittande!!) framför tvn innan jag kommer att somna som en prinsessa.

Bjöd mig själv på lite glass på vägen hem från Kista. Tyckte att jag ”behövde” det. Yum!

Zumba, kärlek, familjemiddag

Eftermiddagen igår bjöd på Zumba i Sumpan. Det var superhärligt att vara tillbaka och träffa alla igen. Över 30 personer hälsade mig välkommen tillbaka med stora leenden och jag har inte känt mig så efterlängtad på Sats som igår. Sötnosar!

Klassen började bra, de nya låtarna och koreografierna satt som en smäck och allt kändes toppen. Sedan hände något. Syret tog slut i salen och jag gick in i väggen. Inte bokstavligt talat såklart, det hade sett lite roligt ut, men jag blev så trött. Veckans åtta klasser tog ut sin rätt, där och då och uttrycket ”Fake it ’til you make it” som jag brukar leva efter var bara att ändra till ”Surrender and survive”. Min coaching var inte på topp på slutet om man säger så, men roligt var det och dansade gjorde vi.

När det var ungefär tjugo minuter kvar av klassen insåg jag att jag gjort den minst en låt för kort. Hur tänkte jag där? Så, vad göra? Vi kunde ju inte sluta tidigare?! Eller? Nej. Så jag satte på en låt från förra terminen och höll tummarna för att någon skulle komma ihåg koreografin. Bra plan? Nja. Inte ultimat direkt. Inte med en hjärna lika mosig som färdigmald köttfärs. Självklart var det några av mina fantastiska stammisar som räddade situationen och vi avslutade på topp. En av mammas kommentarer efter klassen var ”alltså, jag brukar aldrig se på dig att du är trött, trots att du påstår det. Men idag syntes det jättemycket”. Äsch då.

Tack hela gänget för en svettig, nervös, galen men rolig comeback! Nästa vecka ska låtlistan finjusteras och instruktören lovar bättring på coachingfronten.

Två av snyggingarna, Sara och Maria, som dansade loss ordentligt och gav mig tonvis med positiv energi!

Min underbara kille testade Zumba för första gången (han tyckte det var lite brudigt…underligt? ) och hade min älskade mamma vid sin sida hela passet.

Är Zumba jobbigt? Svettigt? Bra träning? Oh well. Torrt linne?

Efter klassen släpade vi oss hem (det är mycket hemsläpande denna vecka ) för att steka hamburgare. Kvällen avslutades med familjemiddag med många skratt och mycket kärlek!

Ricard (syrrans man), Annelie, mamma, Soffan, Ellen (min lilla lillasyster) och min Robin. Bästa gänget!

Övar och övar…

Idag stod det Zumba och BODYCOMBAT® på schemat! Självklart hade jag min älskade side-kick Robin med mig (han vill ha lite övertag när han väl kliver in på en zumbaklass för första gången. Klok grabb ) och det blev ett riktigt bra träningspass av förmiddagen! Det finns fortfarande en hel del att finslipa (är mitt huvud fullt nu?! Verkar inte komma ihåg något alls!) när det gäller koreografi och teknik, men övning ger färdighet eller vad brukar man säga?!

Både Fredrik Andersson och Soffan hade nog gråtit blod om de sett min teknik på högra Hook och min combatoutfit för dagen…

Bra söndagsträning!

Morgonövning

Så var även denna vecka igång på riktigt!

PT-jobb, Zumbakoreograferade och BODYPUMP®övande har jag hunnit med på förmiddagen. Vecka 35 närmar sig med stormsteg!

Nu blir det mysjobb i regnet ute på ön!

Och lite zumbakärlek på det!

Det finns inga ord som räcker till riktigt.

30 alldeles underbara brudar och så mycket rumpa, höfter och bröst man bara kan få in på en timme. Deras favoritlåtar, mina favoritlåtar, en sal med tropisk värme och en hel massa glädje, endorfiner och kärlek.

Att ha ett par alldeles underbara vänner som skakar loss på golvet satte guldkant på hela alltet. Det finns vissa människor som förgyller livet bara genom att finnas till och jag är evigt tacksam att jag lärt känna ett par av dessa änglar.

Tänk så mycket glädje träning kan ge. Jag önskar att alla människor i världen skulle hitta en fysiska aktivitet som de gillar och vill utföra. De positiva effekterna är inte bara fysiska utan psykiska också. Tänk vad mycket gladare världen skulle bli om alla struttade omkring med rosiga kinder, ett leende på läpparna och endorfiner rusande runt i kroppen. Åtminstone ett par dagar i veckan.

Stort tack till alla underbara som dansat, kickat ass och lyft tunga vikter med mig hittills i veckan! Ni gör mitt liv lite bättre. Varenda en av er.

Nu går mina kvarvarande klasser att räkna på ena handen. Sedan är det bara att bryta ihop och komma igen. Jag ska säkert lyckas ägna mig åt en eller annan fysisk aktivitet även denhär sommaren. Vill man så går det. Alltid.

Åh. Just ja. Jag har förresten världens kanske brutalaste träningsvärk i bröstet och armarna efter gårdagens pump!