Tack. För allt. 

20 Okt

Tack. Från djupet av mitt hjärta. För all kärlek och energi, för alla kommentarer, all glädje och allt engagemang. Tack för att ni finns. För att jag haft en plats att skriva på. För er. För mig. 

Jag har bloggat sedan mars 2011. Det är många år och mycket har hunnit hända under dessa år. Det har varit fantastiskt roligt att kunna titta tillbaka och minnas genom bloggen. Den har gett mig så otroligt mycket, på så många sätt och det är med sorg i hjärtat, men med en bra känsla i magen, som jag skriver detta inlägg. 

Jag älskar att skriva och mitt mål med bloggen har alltid varit att ”försöka skapa motivation och inspiration för att leva ett hälsosamt liv utifrån dina personliga förutsättningar, mål och visioner. Jag vill dela med mig av den positiva energi och den träningsmagi jag får uppleva genom mitt instruerande samt även dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter inom träning, kost och hälsa” som jag så fint uttryckte det när jag startade bloggen för många år sedan. I takt med att livet har förändrats har bloggen kommit att handla mycket om gravidträning och mammaträning, om tankar kring livet som mamma men även mitt älskade jobb som Gruppträningsinstruktör och allt som händer på gymmet och i den världen. 

På senaste tiden har jag känt att jag mer och mer gått över till att använda Instagram. Jag gillar konceptet med bilder av ögonblick, av nuet. Det är så mitt liv ser ut just nu nämligen. Jag lever i nuet ännu mer nu än jag någonsin gjort, jag försöker uppleva varje ögonblick och vara närvarande på alla sätt och vis som mamma, fru, vän, instruktör och utvärderare. Jag känner dock inte att bloggare riktigt hör till mitt jag nu för tiden. Däremot är min önskan att inspirera och motivera, att dela med mig av min kärlek till gruppträning, mammaträning och övrig träning, mitt intresse för hälsa och mat och att sprida positiv energi omkring mig, precis lika stor. Jag kommer därför att instagramma (annicabottnemelander) vidare kring mitt liv och allt vad det innebär, men tiden som bloggare är över. För denhär gången iallafall. Det är mycket möjligt att jag kommer att blogga igen då jag som sagt älskar att skriva, men isåfall så kommer det bli mer fokuserat, med tydlig struktur och en annan inriktning och plattform. Det är ingenting jag egentligen vet något om i dagsläget men jag stänger inga dörrar. Jag bara känner att just nu är dethär beslutet rätt för mig. 

Hur vemodigt och ledsamt det än känns så upplever jag inte att jag har den energi och den tid som jag skulle önska för att driva bloggen på det sätt jag vill för att det ska kännas bra i magen. Även om jag alltid har skrivit för att jag gillar det, inte för att jag känner att det är ett måste, så har livet förändrats och jag upplever att jag måste prioritera min tid och min energi för att orka vara mitt bästa jag i alla mina olika roller. Så, än en gång, från djupet av mitt hjärta, tack! 

Livet är här och nu. Lev det. På det sätt du vill. För din egen skull. Du har bara ett liv. 

Annonser

Halvfabrikat och dåligt samvete? 

18 Okt

Jag har aldrig varit mycket för ”halvfabrikat” eller ”färdigmat”. Jag vill laga min mat från grunden. Rulla egna köttbullar, panera egen fisk, baka eget bröd och så vidare. Det känns bättre på alla sätt och vis, att äta hemlagat, utan tillsatser, svenskt och ekologiskt så långt det går (med nuvarande ekonomiska förutsättningar). Jag har alltid lagat all Lovinas mat själv, gjort alla puréer när vi började med matintroduktion och rullat varenda köttbulle. Hon har fått köpes välling (hon har alltid vägrat gröt i alla former) på kvällen och morgonen men i övrigt har all hennes mat varit hemlagad. Både för att det känns bättre men också för att hon alltid vägrat burkmat, så jag har liksom inte haft något val. 

Nu när hon fyllt ett och jag känner att man kan slappna av lite mer kring dethär med salt och kryddor så får Lovina oftast äta samma mat som vi äter (vi väljer dock att salta efteråt). Målet är fortfarande att laga allting själv för att det ska vara utan tillsatser, svenskt och ekologiskt men ärligt talat, det går inte alltid. Nu, när hon blir förbannad om hon ser oss äta något hon inte har på sin tallrik och hon gärna ska ha mat i samma sekund som hon blir hungrig (vem kan hon ha fått det ifrån?!?) så gäller det att vara förberedd, och ärligt talat, det är okej att inte alltid vara ”duktig”. Förberedd kan också innebära färdigköpta köttbullar från frysen och pasta (dock köper vi alltid ljus fiberpasta). Hon kommer att överleva finfint om hon får köpes köttbullar och fiskpinnar ibland, men jag gör givetvis potatismoset själv (skulle aldrig låta pulvermos komma innanför dörren!) och rullar köttbullarna om det är bra pris på köttfärs. ”Halvfabrikat” och ”färdigmat” är inte standard i min värld, och kommer aldrig att bli det heller. 

Jag är en sån där person som vill leva som jag lär, som vill vara hälsosam och duktig men ärligt talat, vem mår bättre för att jag vänder ut och in på mig själv varje dag? För att jag lagar allt från grunden varenda gång? Det tar tid och energi. Ibland behöver man bara sitta i soffan och dricka kaffe eller kanske få träna ett pass medan barnet sover, inte laga mat. Innan hon fyllt ett så kände jag inte att jag hade något val, nu vill hon äta mer smakrik mat och samma som oss, samtidigt som vi äter, så då får man bara se till att lösa det efter bästa förmåga. Och känna att det är okej! 

Som med så mycket annat i livet så handlar det om medvetna, aktiva val. När jag köper halvfabrikat så väljer jag svenskt och ekologiskt så långt det går. Och i största möjliga mån lagar jag all mat från grunden. Men ärligt talat, jag älskar färdigköpta potatisbullar med bacon och lingonsylt någon gång ibland! 

Dagens mycket populära lunch var fiskpinnar (för första gången) men med hemgjort potatismos och hemgjord remouladsås. Och tomater till barnet, hon skulle ha alla, även mina…



Men de tillfällena när jag faktiskt kokar eget äppelmos (har hänt en gång, förra veckan, sjukt stolt fortfarande!) och bakar mitt eget bröd så känns det liksom lite extra bra och då njuter jag av den känslan! 


Ibland får man släppa lite på sina principer och lära sig att prioritera för att må bra i slutändan. För mig är det där extra Bodybalancepasset värt en fiskpinnelunch någon gång ibland! 

Räcker det med två gånger i veckan? 

12 Okt

För många människor räcker det alldeles utmärkt med träning två gånger i veckan! Hälsofördelarna finns där och det är möjligt att bibehålla viss muskelstyrka och kondition (beroende på träningsform, intensitet och så vidare såklart),men, för mig personligen räcker det inte alls. 

Under hösten har min träningsmotivation varit väldigt växlande. Vissa veckor har jag tränat massor, vickat på extra klasser och fått till egen träning hemma. Andra veckor har jag ”bara” instruerat min SH’BAM på måndagen och min onsdagskombo (21 MINUTE BODY och BODYPUMP) på onsdagen (givetvis även mina Strong Mama men då tränar jag inte själv). Jag upplever att jag i större grad känner mig trött, orkeslös, på dåligt humör och får sämre matsmältning när jag ”bara” tränar två dagar. Jag och min kropp mår bra av fysisk aktiviter flera dagar i veckan. De veckor när jag fått till ytterligare minst ett pass, gärna två, av varierade typ (gruppträning, utegym eller hemmaträning) och dessutom en BODYBALANCE eller Yoga så mår jag som bäst. Mitt mål är inte att träna varje dag men mitt mål är att må bra. Och det gör jag om jag tränar, nästan varje dag. Jag blir dessutom en gladare mamma och fru och jag har oändligt mycket mer tålamod! 

Det gäller att hitta den där gyllene medelvägen där träningen blir en rolig (oftast iallafall!) och självklar del av vardagen, utan att inkräkta för mycket på familjetiden, men fortfarande vara i tillräcklig mängd för att jag ska må bra och vara mitt bästa, mest positiva jag. Alla pass kan givetvis inte vara roliga, vissa är bara sköna eller nödvändiga för mitt humör och mitt tålamod. Som exempelvis i måndags när Lovina var jättetrött på förmiddagen, gjorde allt sattyg hon kunde komma på och vägrade att somna och det slutade med att jag stoppade ner henne i vagnen och tog en rask promenad till ett utegym (hon somnade på mindre än två minuter…). Där körde jag ett kort cirkelpass (Marklyft, Axelpress, Excentriska pull ups, Push ups, Latsdrag) med 12 reps/övning, två varv, för att rensa hjärnan och återfå lite av mitt tålamod och min positiva inställning. Jag har för övrigt fortfarande träningsvärk efter det!  

Jag känner som sagt att jag mår som bäst när jag tränar och målet är att bibehålla den sköna känslan jag har i kroppen idag, efter träning i måndags (utegym och SH’BAM), tisdags (BODYBALANCE hemma) och idag onsdag (21 MINUTE BODY och BODYPUMP). Jag behöver givetvis vila också och jag vet med säkerhet att det kommer dagar varje vecka när jag inte har varken tid eller lust att träna och då njuter jag av det också. 

Vad jag egentligen vill säga med detta är att det spelar ingen roll hur många gånger i veckan du tränar eller exakt vad du gör (om du inte har specifika mål givetvis), det viktiga är att du tränar och att du mår bra. Hitta ditt sätt. Din balans. Innerst inne vet du nog ungefär vad just du behöver för att må som bäst. Även om tröskeln ibland är högre än annars! 

Veckans pepptalk hos Mammamuskler 

10 Okt

Det är alltid otroligt roligt när människor i ens omgivning tycker att något man gör är bra! Jag blev jätteglad när Ida som skriver bloggen Mammamuskler frågade om jag ville vara med i ”Veckans pepptalk” för att hon tycker att jag peppar och inspirerar, och det ville jag självklart! Tack! 

In och läs HÄR om ni är nyfikna! 


Foto: Linda Rehlin 

Långt uppehåll

5 Okt

Det har blivit ett långt uppehåll i bloggandet då livet utanför sociala medier har krävt uppmärksamhet. Instagram använder jag flitigt då det går fort, men att hitta tid att skriva har varit svårt. Vissa perioder är så, att man inte hinner med allt man skulle vilja, och det är okej. Jag har fokuserat mestadels på familjen men även på att lära mig de nya Les Mills releaserna, jobba med utvärderingar och hinna vila och träna själv. Jag låter det bli som det blir helt enkelt då jag verkligen inte vill stänga ner bloggen, men inte heller känner någon press att skriva. Jag vill skriva, det är därför jag gör det, inte för att jag måste. 

Lillan har hunnit fylla ett år. Den 30e september hade hon funnits i våra liv ett helt år. Det är fortfarande lika ofattbart och magiskt att hon är här, som självklart och givet. I helgen har min mamma och min syster varit på besök och vi har haft kalas för att fira Lovina. Vi har dessutom hunnit med en hotellnatt och att sova borta från lillan för första gången. Tiden går så galet fort. Det går inte riktigt att förstå. För ett år sedan låg hon i min mage och nu springer hon omkring och busar! 


Livet med barn är något alldeles magiskt, men även utmanade, jobbigt och svårt. Det är inte alltid roligt och härligt men den kärleken jag känner när hon springer fram och ger mig en blöt puss går inte att beskriva med ord och jag tänker inte försöka. Jag kan bara säga att jag just nu är lycklig ända in i hjärtat. Jag njuter av hösten tillsammans med min underbara man och min glada dotter och jag är otroligt tacksam att jag får dansa SH’BAM på måndagkvällar och köra 21 MINUTE BODY och BODYPUMP på onsdagkvällar. Det bästa av två världar. 

Livet är nu. Det som händer precis just nu. Oavsett var du befinner dig så kom ihåg att leva är att uppleva. Att känna. Så känn. Varje ögonblick, av varje dag. Det är ditt liv. Och det händer nu! 

SH’BAM AIM

8 Sep

Även i söndags lämnade jag Robin och Lovina hemma under hela dagen. Jag hade nämligen den underbara möjligheten att gå AIM1 i SH’BAM för grymma Tauvanga Siolo från Nya Zeeland och vår egen fina Charlotte Carlén. AIM står för Advanced Instructor Module och är en vidareutbildning för att bli bättre som instruktör inom ett visst program. Redan 2011 gick jag en liknande utbildning i BODYPUMP och är ”Advanced Instructor” efter den, då hette den ATM.

I söndags var det alltså dags för AIM1 (det finns ytterligare delar som jag planerar att gå så snart möjlighet finns!). Det var en lite smått nervös Annica som åkte iväg till Sats Slakthuset för utbildning mellan 8-18. En utbildning där det handlar om att jobba hårt, vara öppen för feedback, att våga kliva utanför sin komfortzon och testa nya saker, att ta in ny kunskap och vilja bli bättre, men också inspireras och motiveras! 

Vi startade med att presentera varsin valfri låt. På engelska. Där kom de första svårigheterna för dagen, att välja en låt själv och instruera den på engelska, inom 10 minuter. Det var inget måste att köra på engelska men för att få ut maximalt av feedbacken från T så valde alla deltagare att göra det, även jag. Det var läskigt, spännande och himla roligt att instruera för ett gäng grymma kollegor och verkligen guld värt att få direkt feedback. Sedan fortsatte dagen med bland annat mycket teknikträning och coachingövningar. 



På eftermiddagen var det dags att presentera samma låt igen, denna gång med de nya kunskaperna och feedbacken i fokus. Det gick helt okej på andra presenteratationen men framförallt så hade vi galet roligt och skrattade massor! Vilka underbara SH’BAM-kollegor jag har alltså! 

Jag är otroligt tacksam för möjligheten att gå denna utbildning och att få chansen att inspireras och få feedback av T som jobbar med programmet där det blir till på Nya Zeeland. Jag gjorde mitt bästa för att få med mig så mycket som möjligt från utbildningen och jag känner att det var en mycket väl investerad dag. Dessutom var det fantastiskt roligt! 


I måndags hade jag min klass som vanligt och ville givetvis använda allt jag lärt mig, tänka på den feedback jag fått och leverera lite extra bra. Självklart tänkte jag för mycket och det mesta blev pannkaka. Koreografi jag kört i tre månader var som bortblåst och coachingen blev inte som jag hade tänkt mig alls. Men, det tar tid att utvecklas och det tar tid för saker och ting att landa. Nästa vecka kör jag SH’BAM 24 för sista gången innan ny koreografi. 
Kom och lek med mig! 

LesMills Live Stockholm

3 Sep

Helt plötsligt sitter jag på tunnelbanan påväg hem från Globen och årets inspirationsevent LesMills Live 2016. Kläderna klibbar forfarande fast mot kroppen och fötterna kan eventuellt lukta en aning. Måste börja med att ge er mitt absolut bästa tips för träningskonvent förresten, flipflops. Före, mellan klasser och efter. Bästa någonsin, varför har jag inte kommit på det tidigare? Blir man faktiskt klokare med åldern alltså?! 


Hursomhelst. Dagen har verkligen gått fort. Jag har försökt njuta av varje minut och verkligen vara i nuet. Det har varit hög energi, bubblande glädje, magiska ögonblick och mycket känslor. Jag har tränat för grymma kollegor, träffat härliga vänner och njutit av ett bra planerat event, häftiga ljusshower och framförallt de nya releaserna från Les Mills! 

Min dag startade med BODYPUMP99, och det blev en perfekt start på dagen! Min första känsla är att det kommer att bli en grym release och jag längtar verkligen efter att börja öva in den! 


Efter en liten paus var det dags för BODYJAM81. Jag var lite tveksam innan. Kände mig lite för trög för att ta in koreografi och var inte superpeppad. Men sedan träffade jag lite positiva vänner, snörade på mig skorna, klev ner på Globens golv och ångrade mig inte en sekund. Dagens absolut bästa klass. Energin var helt makalös, musiken och koreografin helt fantastisk och jag njöt verkligen! Grymma presentatörer gjorde klassen galet bra och jag ler fortfarande vid tanken på det hela! Inspiration på hög nivå! 

Efter en fräsch, god, matig sallad så landade jag på golvet gör BODYBALANCE74. Magi. Ren magi. Älskade verkligen varje minut. Den landade i kroppen på ett naturligt sätt, musiken lyfte upplevelsen och jag mådde så otroligt bra efteråt. 

Efter det blev flipflops på och jag minglade runt och pratade med folk, köpte glass, drack kaffe och laddade för eftermiddagen. 


Planen var att köra BODYCOMBAT69 men jag kände att jag behövde spara lite på kroppen och valde att sitta och titta och ladda inför SH’BAM25 som fick avsluta dagen. Så mycket glädje, så många härliga människor på golvet (och på scenen!) och en glad Annica! 


Stort tack Les Mills Nordic för ett grymt event och tack till alla grymma presentatörer och vänner som gjort dagen alldeles underbar. Nu ska jag bara öva, öva, öva och sedan är det dags för nya releaser! Tjo!

Alla premiärer gjorda och träningsvärken är ett faktum! 

2 Sep

Nu är alla premiärer av höstens klasser genomförda och jag tror att detta kommer att bli en alldeles strålande höst! 

SH’BAM® på måndagar kl 19.30 i Vällingby kändes inte riktigt som en premiär då jag fortfarande inte fått nya releasen, men det var galet kul att komma tillbaka och dansa igen, på en tid som många kan komma på (om man vara tar dig upp ur soffan…). Onsdagens kombo på Sportpalatset kl 18.30 och 19.00 var super! Det är en ganska liten, mysig sal och det är otroligt härligt att köra innanför tullarna och göra det möjligt för både ”gamla stammisar” och nya stjärnor att vara med. Premiären av 21 MINUTE BODY gick jättebra de första 14 minuterna, sedan gick de mindre bra då jag körde på med STRENGTH men musiken spelade HI-INTENSITY.  Musiken är färdigmixad med intervaller som är olika för de tre olika typerna av sista sju minuter, och jag hade satt på fel mix. Efter mycket oklara tre minuter (som blev ungefär rätt intervaller och rätt övningar men väldigt konstiga pip i musiken) så lyckades jag byta musik och avslutade starkt. BODYPUMP®en var premiär för klass på Sportis men fortfarande gamla koreografin även där. Jag tyckte ärligt talat att det var lite skönt att inte behöva köra nya första gången och kunde istället njuta av passet och leverera bra coaching. 

Idag var det dags för Strong Mama på Vällingby City. Det var så otroligt mysigt att träffa mammor och bebisar, både nya och gamla och passet gick toppenbra. Bortsett från den lilla detaljen att jag var där kl 09.45 och undrade var alla deltagare var men passet började kl 10.30. Tur att Robin var hemma med Lovina just idag! 


Nu är jag påväg in mot ett möte för alla som jobbar som Utvärderare för Les Mills och det får kicka igång helgen! Imorgon är det äntligen dags för det stora konventet One Live där alla nya releaser presenteras av grymma tränare och på söndag ska jag på utbildning. Känns roligt med konvent, läskigt med utbildning och konstigt att lämna Lovina hela helgen. Hur tusan ska jag klara av att vara utan henne så länge?! Och hur i hela fridens namn ska jag kunna träna hela helgen med denhär fruktansvärda träningsvärken jag skaffat mig under veckan?!? 

Nåja. Jag är nöjd med veckans premiärer, jag ser fram emot en rolig, givande och minnesvärd helg och nästa vecka kör vi igen! 


Välkomna! 

Höstschema 2016 på Sats 

29 Aug

När jag lämnade landet (vi har egentligen en semestervecka kvar…) och cyklade genom duggregnet till Sats Vällingby för att kicka igång höstens schema så undrade jag lite hur tusan jag tänkt. Jag kunde väl ha tagit semester första veckan och startat nästa vecka?! Men, det kändes inte rätt i magen. Jag ville starta upp mina höstklasser själv. Hälsa deltagarna varmt välkomna och lägga en fin grund för en strålande höst i gruppträningssalen. 
Nu sitter jag här i omklädningsrummet efter klassen och eftersvettas. Jag ska hoppa in i duschen och cykla hem men jag måste bara sluta må illa (om någon hittar min kondition så får ni gärna posta den till mig eller komma förbi och lämna tillbaka den, tack på förhand!) och sluta svettas så mycket, och vet ni, det var värt det. Värt att ha semester på hemmaplan, att lämna vårt mysiga lantställe, att packa väskan trots att det regnade och började mörkna utomhus, att sätta sig på cykeln och kliva in på Sats. Så värt det. Jag älskar dethär. Att få instruera, inspirera, dansa, leka och bara vara instruktörs-Annica en stund. 

Nu har vi startat igång Höstschemat 2016 med en svettig SH’BAM®! 



Så. Denna höst hittar ni mig på Sats Vällingby City och Sats Sportpalatset (och eventuellt på andra Sats runt om i Stockholm om jag får möjlighet att vicka, såklart)! 

Varmt välkomna! 

Att få till hemmaträningen 

26 Aug

Min lilla tjej är alldeles strax elva månader gammal. Hon tog sina första steg själv för en vecka sedan och vill inte sitta stilla alls. Helst vill hon promenera runt och hålla mamma i ett finger. Hela tiden. Detta gör att det är lite extra svårt att få till träningen. Just nu har vi semester och jag tränar mindre än vanligt  ändå men svårigheterna kvarstår. Oftast passar jag på att träna när lillan sover på förmiddagen (då har jag oftast mellan 30-90 minuter), när Robin är ledig så kan jag träna även under dagtid eller på kvällen men jag tycker att det är skönt att träna på morgon/förmiddag (om det inte handlar om att instruera klasser såklart!!) . 

Innan jag fick barn var jag inget stort fan av hemmaträning. Nu är det en helt annan sak, jag har liksom inget val. Jag har skrivit om detta förut och det förbluffar mig fortfarande att jag faktiskt uppskattar träningen, även hemma. När Lovina var ett par veckor gammal började jag med gummiband och TRX-band här hemma, övningar med kroppsvikt och aktiveringsövningar blev vardagsmat tillsammans med långa promenader. Jag har dock alltid haft svårt för träning hemma där man svettas massor, vill ta ut steg/rörelser och flåsa högt. Utomhus går bra, men nu när lillan inte vill sitta i vagnen är det där med utegym lite svårt (när jag är ensam med henne). Jag körde lite BODYPUMP i sovrummet innan jul då jag skulle komma igång och instruera i januari (har få vikter hemma, men då behövde jag inte så mycket vikt) men det är liksom inte alls lika roligt om man inte är i en gruppträningssal. 

Den typ av hemmaträning jag trivs bäst med är yoga/BodyBalance och då jag har turen att jobba för både Sats och Les Mills (som utvärderare) så har jag tillgång till deras respektive onlinetjänster. Jag försöker köra 1-2 klasser/pass varje vecka med den typen av träning, och jag gillar det verkligen mer och mer! 


Idag körde jag dock GRIT Strenght. 30 minuter med tunga (har en stång på 20 kg här hemma) vikter och övningar med kroppsvikt i intervallformat. Effektivt, kort, kul och jobbigt! 


Japp. Mitt bland tvätt och diverse andra prylar. Det är liksom livet. Inte alltid välstädat och undanplockat. Men jobbigt blev det ändå, trots tvätten i bakgrunden. Det är förresten nyttigt att filma/fota sig själv när man gör vissa övningar. Jag upptäckte exempelvis på bilden ovan att jag lyfter väldigt snett i min frivändning. Min opererade/skadade axel är antagligen boven i detta drama. Jag också att jag gör otroligt mycket fula miner när jag tränar, som jag antagligen gör på scen också! 


Tur att träning inte handlar om att vara snygg under tiden! Och hemma är det iallafall ingen som ser!