När jag tittar mig själv i spegeln ser jag en stark mamma. En ny, förbättrad version av mig själv. Jag är stark. Inuti och utanpå.
Jag tränar för att kunna leka, lyfta, dansa, hoppa, springa och leva ett aktivt liv. Jag tränar för att må bra. För mig egen skull, men också för min dotter och min man. För mitt välbefinnande, mitt humör och mitt hälsotillstånd. För att jag älskar det.
Jag känner fortfarande av ett par muskelfästen om jag går ut i vissa ytterlägen för länge eller för ofta och jag känner av vissa fogar om jag belastar dem fel. Jag måste knipa ordentligt vid vissa hopp och min magmuskulatur är fortfarande långt ifrån tillbaka i styrka och kontroll. Jag känner av mina knän som fick bära mycket vikt, mina bröst är inte vad de en gång var och min hud på magen hänger ner om jag står i en planka. Men jag har varit gravid, jag har fött en dotter och jag är lyckligt lottad som inte har några större skador eller problem. Det kommer att ta tid för kroppen att återhämta sig och troligtvis blir den aldrig som innan, men det gör ingenting, för jag är inte som innan. Jag är en annan person och min kropp är en annan kropp. Jag är glad och tacksam.
Men ärligt talat. Om jag sa att jag inte brydde mig om min spegelbild så skulle jag ljuga, även om den aldrig är mitt fokus och aldrig min första prioritet. Men jag är stolt över min starka kropp. Stolt och glad.
Jag har tränat målmedvetet och fokuserat sedan Lovina föddes. Jag har prioriterat rehabträning (MammaMageappen!!), promenader, gummibandsövningar och lätt träning med egen kroppsvikt tills jag kände att jag hade kontroll och försiktigt kunde öka. Jag har gått ner i vikt, sakta men säkert. Det har tagit tid att bygga upp kroppen, det ska ta tid. Jag har ätit pizza, druckit öl och vin, ätit glass och kakor men också sallad, frukt, kvarg och vatten. Jag har levt. Med målet att må bra. Jag mår bra när jag tränar. Gruppträningen är min räddning, där hämtar jag energi, glädje och styrka. Inifrån och ut. Men jag hinner inte så mycket gruppträning jag skulle önska och inte med den variation jag skulle behöva vilket gör att jag också tränar hemma. På senaste tiden har jag försökt köra ett löppass och ett BODYBALANCE®pass, ibland även ett pass i utegymmet eller intervaller med egen kroppsvikt varje vecka utöver en SH’BAM® och en BODYPUMP®. När jag vill, om jag vill. Bara för att målet är fem pass i veckan så betyder det inte att jag blir besviken, arg, stressad eller ledsen om det inte blir så (vilket kunde hända förut). Jag är glad och stolt över de pass som blir av, framförallt de pass jag kör hemma och utomhus för då är min tröskel lite extra hög.
På lördag blir hon 10 månader. Min underbara, älskade. Och jag är starkare än någonsin, framförallt inuti.
Energi och Magi! 
Har också som ”mål” att köra 5 pass per vecka, de gånger tiden är knapp försöker jag tänka att allt är bättre än inget iaf 🙂 Jag har inte möjlighet till gruppträning där jag bor och väldigt begränsat med möjlighet till gym, försöker därför få till nått pass styrka hemma – men jisses så hög den tröskeln är! Kan även bero på att jag brinner mer för konditionsträningen 🙂 Hur tränar du mage nu, kör du vanliga övningar? 🙂 Min kille blir också 10 mån nästa vecka 🙂
Absolut!! Allt är bättre än inget!
För mig har Les Mills on Demand verkligen varit perfekt!! Kör framförallt Bodybalance men har testat grit och bodycombat också. Jag kör egentligen aldrig mage specifikt mer än på Bodypumpen alternativt när jag kört med MammaMageappen. Jag modifierar de ”vanliga” övningarna så att jag känner att jag har kontroll på de inre magmusklerna. Jag kör inga sit ups, få crunches (bara på Bodypumpen) och inga plankor (mer än de som blir när man kör Bodybalance, gör push ups osv. Jag anser att magen aktiveras nog mycket i ovanstående samt i alla balans och benövningar som jag kör så ett par aktiveringsövningar för djupa magen (typ sista nivån på MammaMageappen) räcker bra tycker jag! 🙂
Vilken härlig text!
Tack raring!