Inga måsten

Idag är en sån där dag när jag inte måste göra nånting alls (Förrän 1830 då det är dags för Zumba, men det vill jag, ska bli jättekul!). Jag bara är idag. Söndagskänsla. Jag har låtit kroppen bestämma och inte lagt någon värdering i besluten, bara följt med. Väldigt avslappnande och tillåtande. Skönt.

Jag ställde ingen klocka utan sov tills jag vaknade (utan att känna att det var slöseri med tid att sova bort några timmar).

Jag klädde på mig och tog en ljuvlig, timmeslång morgonpromenad (utan att känna att det finns koreografier jag borde övat på idag när jag har tid).

Jag stannade till under promenaden för att köpa jordgubbar och rosevin (utan att känna att ett par stopp under min powerwalk förstör träningseffekten).

Jag åt frukost på en gräsplätt i solen (fast klockan egentligen hunnit bli mer lunchaktig).

Jag gjorde en egen smoothie i min återanvändningsbara plastmugg från blueberry och bara njöt en stund.

En ganska kort stund. Det blåste superkallt. Så då gick jag in (utan att känna pressen att sitta kvar för att få färg).

Jag kröp ner i sängen under det fluffiga täcket och sov en stund. En ganska lång stund.

Nu kanske det är dags att kliva upp. Men bara kanske, ska fråga kroppen. Den får precis vad den vill ha idag. Fysisk aktivitet, vila, återhämtning, energi. Vad som. Vi får se om jag vänder mig om och sover en stund till. För att jag vill. För att jag kan. Idag är min dag. Bara min och jag måste ingenting. Jag gör bara det jag vill.

Skönt.